Lite om Luba
Ljubov Petrovna Gluchova
Född och uppvuxen i Rote-Fane
Syskon, 6 bröder och 1 syster
Uppväxten
Luba är uppväxt i Rote-Fane. Det ligger ett par mil norr om Armavir, ca 80 mil öster om Svarta Havet. Här är medelhavsklimat och på deras gård fanns många sorters fruktträd, vinrankor mm. I byn fanns en massa vinrankor och när skörden skulle ske kom det 1000 studenter som plockade de mogna vinbären som skickades vidare för vintillverkning.
Föräldrarna
Mamman, Feodosia Timofej, jobbade som privatchaufför till en direktör. Pappan, Petr Ivanovitch, jobbade också som chaufför.
Han deltog på hemmafronten i andra världskriget som lastbilchaufför. Vid ett tillfälle, tidigt på morgonen, träffades hans bil av en bomb. Pga värmen så sov han lyckligtvis den här natten i det fria. I normala fall sov han i bilen.
Författarens kommentar: Andra världskriget är ett starkt minne för de flesta ryska medborgarna. Alla har någon släkting från tidigare generation som deltagit och har en egen historia berättad. Ifall dom överlevt vill säga. Sverige var utanför striderna, men man märker att alla länder som mer var i hetluften och förlorat många nära och kära. Hos dom länderna är minnena fortfarande starka och minnesdagar för att hedra alla som deltog finns på många platser. Jag har själv sett det på plats i både England och Ryssland.
Värt att tänka på och förstå historien.
Efter "Grundskolan"
1969 flyttade Luba till Magnitgorsk för att börja studera vidare på yrkesskola med inriktning kock. Året därpå fortsatte utbildningen i Krasnodar, så Luba flyttade då dit.
Första jobb efter utbildning
1971 var utbildningen klar och då gick flyttlasset till Bratsk. Där bodde två av Lubas bröder. Luba fick jobb på flygplatsens restaurang och jobbade där en tid. Nästa jobb blev som kock på en flodbåt som gick på floden Lena. Hon stannade ett år på det jobbet. Att vara på båt när det var storm var inget Luba var bekväm med.
Ny flytt och nya studier
1972 flyttade Luba till Norilsk, en stad i norra Sibirien. För att locka arbetskraft till staden så var lönerna högre, pensionsförmånerna bättre mm. Norlisk är en stad med många smältverk, svaveldoften ligger tung över staden. Faktiskt registrerad som världens mest förorenade stad. Sommaren är kort och vintern hård, minusgrader ner till -60 är ingen ovanlighet. Lubas döttrar har också jobbat/jobbar där. Anja har flyttat till Ekaterinburg, men Lisa med familj bor fortfarande kvar.
Författarens ord: Någon gång har jag tänkt få se och uppleva Norilsk, företrädesvis på sommaren. Luba älskade naturen på tundran sommartid. Vem älskar inte en sommar med en längd endast på en månad?
Luba jobbade från början som kock, kategori 4. I kockbranchen fanns tävlingar som köksmästare och Luba ställde upp i flera såna med goda resultat. Så hon höjdes efter en tid till katergori 5. 1973 började hon studera vidare på Teknisk Högskola inom mat och restaurang. Utbildningen var klar 1976.
Bildar familj och skiljs.
1974 träffade hon sin blivande make, Vladimir. dom gifte sig 1975. Han jobbade som lastbilchaufför i Norilsk.
1975 föddes första dotter Anja.
1980 föddes andra dotter Lisa
1994 skildes Luba och Vladimir.
Efter högskola
1975 fick Luba anställning som restaurangchef. Genom sitt arbete blev hon känd i staden och ”Luba Petrovna” blev ett känt begrepp i Norilsk. Tillsammans med sin make hade dom god ekonomi och Luba hade många bra kontakter i stan
1998 och till nutid
1998 träffade hon en svensk och flyttade då till Skellefteå. Det var inte lätt att komma till nytt land och inte kunna språket. Men Luba kämpade hårt och lyckades t.om ta körkort 2004. Luba fick ganska snabbt jobb inom kommunen som kock på olika förskolor. Hennes mat blev snabbt känd som vällagad och välsmakande. Lubas arbetskapacitet är enorm i allt hon tar sig för. Hennes kärlek till barn kom också väl till pass på förskolorna. Ändå var hennes jobb i Sverige vitt skilt från hennes tidigare yrkeskarriär. Från att ha varit chef, så var hon nu kommunanställd med allt vad det innebar. Ständiga nerskärningar, sämre och sämre arbetsmiljö. Hon uppnådde mogen ålder 2017 och slutade sin anställning åt kommunen.
2008 separerade hon från svensken som lockat hit henne. 2012 träffade hon mig, Jörgen, och det är en helt annan historia. Det går att läsa på sidan ”Om oss”.
