Det finns hundar i himlen.
Torsdag 4 juli 1991
Dag 7
Dagens etapp: 84 km Övertorneå – Haparanda
Vilken känsla!
Att stiga upp 04.00 denna morgon. Skinande sol, vindstilla och inte ett moln på himlen. Frukosten bestod av franska och varmkorv.
När vi hade kört ca en mil blev landskapet oerhört vackert. Vi gled fram och bara njöt av färden. Men när vildmarken tog över ökade vi farten. Hjulet verkade hålla bra, fast wobblingen fanns kvar. Roger wobblade också friskt när en humla krockade mot hans kind. Jag hade ett tillbud när en hund fick syn på mig och trodde jag var Rolf. Rolf är en annan bror till mig som alltid lyckas bli biten av hundar. Min högra hands tumme gick som en lärkvinge på cykelns växelreglage när jag axade med containern. Roger plockade lös sin cykelpump, som satt på hans cykelram, för att försvara oss. Hunden axade också bra, fast inte lika bra som mig eftersom det var utförsbacke. PUH.
Vi svängde in till Kukkolaforsen för att fika, när en herre från Sandviken hoade på oss. Det visade sig att han var cykelentusiast. Han hade byggt flera cyklar själv. Vi fick ingående se på hans ”HEDSTRÖM NR 4” med alla dess finesser. Hedström själv var pratsjuk som få, så vårt fika dröjde.
Efter kaffepausen tog vi oss ner till Haparanda camping och slog upp tältet.Sedan åkte vi till centrum för att handla mat och ett örhänge till mig. Jag hade nämligen gjort hål i örat före vår resa och nu var det dags att sätta dit en ring. Vad den kunde kosta hade jag ingen aning om. I börsen fanns endast 500 kr. Ringen kostade bara 160 kr, så glada i hågen åkte vi till systemet och inhandlade 8 skarppilsner.
När vi kom tillbaka till campingen, gick jag på toan för att sätta fast smycket. Men då var det mina ögons tur att wobbla! Benen skälvde, så jag var tvungen att sätta mig ner och badda ansiktet. Då klarnade det. Men efter en stund fick jag en ännu värre attack,
Nu står det 1 – 1 i svimanfall.
Vi kom överens om att det berodde på akut matbrist. Middagen bestod av makaroner och korv. Maträtten förekom ofta på menyn. I duschen tog vi sen en intern brottningsmatch när Roger skulle hjälpa mig att sätta fast örhänget. En polsk turist glodde misstänksamt på oss.
Efter duschbrottningen blev det ”pömsstund” igen. Något dåligt samvete fick vi när en cykelfantom från Lycksele passerade för att inta sin middag. Den bestod av yoghurt och bananer. Själva låg vi i gräset och drack starköl med chips som tilltugg. Han undrade säkert hur vi hade tagit oss så här långt. Han berättade också att hans sadel pekade snett uppåt, så hans pung var numera en känslolös påse med två nötter. Vi hjälpte honom att skruva om sadeln, för han var utan verktyg. Då menar jag skiftnycklar, alltså.
Imorgon får vi återigen kontakt med civilisationen.