Dagen då himlen rämnade...
Måndag 1 juli 1991
Dag 4
Dagens etapp: 135 km Brahestad – Olhava
Vi steg upp 04.00 och kikade försiktigt ut. Ingen sol, men inga regntunga skyar. Fast ganska blåsigt. Till frukost blev det mexikansoppa.
Vi kom iväg 05.50. Gudarna var på vår sida, vinden kom nämligen snett bakifrån. Ett system har vi nu upprättat: Vi byter cyklar när vi cyklat 7 km. Tidigare körde vi det dubbla innan vi bytte.
När vi efter 40 km kom ut på E4 tätnade trafiken. Vägrenen var minimal, vilket gjorde färden med ”containern” ganska vådlig. Tidigare hade vi bestämt att vi skulle koka kaffe när vi kom till Uleåborg.
Men, men..det började spöregna 5 km utanför staden och inga rastplatser syntes till.
När vi kom någon kilometer närmare, stannade vi under en livligt trafikerad viadukt och vecklade ut bordet. Stormköket sattes igång med kaffepannan på. Några andra cyklister sökte också skydd där. Jag föreslog för Roger att vi skulle sälja kaffe och drinkar till dom. Gissa om bilisterna stirrade på oss, där vi stod vid vårt soppkök.
Jag har nu fått ganska kännbara smärtor i höger knä. En massage hjälpte något.
När vi nu cyklade genom Uleåborg blev vi också ganska uttittade i våra röda regnställ och mystiska huvudbonader som inhandlats i Kalajoki.
Från Uleåborg tog vi motorvägen norrut. Ja, vad skulle vi göra? Vinden hade hårdnat, men som tur var hade vi den rakt bakifrån. Med de hastigheter vi kom upp i, var det nog tur att vi var på en motorväg.
17.00 kom vi ganska slutkörda till Olhava. Mitt knä kändes inget vidare och Roger hade haft ett yrselanfall någon mil tidigare.
Efter duschen lagade vi tonfisknudlar. En maträtt som vi själva kommit på.
Det var smarrigt!
Tyvärr har vi upptäckt att vår reskassa håller på att sina. Något bankrån blir det inte tal om. Våra flyktfordon är alltför långsamma.
Bristen i kassan gör att vi kanske smiter över gränsen tidigare än beräknat.
Tänkvärd text på en skylt i Olhava:
”VAR SÅ GOD. GÖR INTE UPP ÖPPEN ELD.”
Fan vad vi längtar efter svensktalande!
