Lite om mig
Per Åke Jörgen Lundqvist
Född och uppvuxen i Ålund
Äldre syskon, tre bröder och en syster (fö min bästa syster)
Familjen
Pappa och mamma drev ett jordbruk fram till slutet av 60-talet. Pappa jobbade även som skogsarbetare vid sidan om jordbruket och mamma var sk hemmafru. När dom la ner jordbruket och maskiner ersatte skogsarbetaren, så omskolade pappa sig till metallarbetare. Liten rolig historia, på omskolningen räknade man med formler och då ska man ju visa steg för steg hur man tänkt och räknat. När pappa gjort en uträkning kallade han till sig läraren och frågade: ”Nu har jag jagat ihop siffrorna till längst ner i hörnet, vad gör jag med dom nu?”.
Pappa fick jobb på Renholmens Mekaniska, då lokaliserat i byn Renholmen, Åbyn. Tilläggas kan att han introducerade faktiskt alla sina pojkar i sina första jobb. Mina äldre syskon, Svenne och Rolf, fick som första jobb arbeta med pappa i skogen. Jag och Roger fick jobba med pappa på Renholmens Mekaniska. Min bästa syster hamnade i byns telefonväxel och fortsatte sedan sin tjänst hos Televerket stationerad i Skellefteå..
Efter grundskolan
När jag gått ut grundskolan hade jag kommit in på gymnasiet, linjen teletekniker. Direkt efter examen, grundskolan, åkte hela avgångsklassen på skolresa till London. Det visade sig att bli många fler resor till staden för min del. När jag kom hem hade pappa ordnat med jobb på Renholmens Mek, och numera fanns verkstan i nybyggda lokaler i Byske sedan 1973. Egentligen ville nog inte pappa och mamma att jag skulle studera vidare, det har jag kommit underfund med senare. Dels var väl ekonomin inte så att dom ville försörja mig ett par studieår framåt. Men den verkliga orsaken var nog att ingen annan av mina syskon hade fått chansen till utbildning sponsrat av föräldrarna. Det skulle inte vara rättvist i deras ögon.
Att börja jobba och tjäna pengar kändes lockande, så jag nobbade gymnasiet och började jobba på Renholmen i juni 1974. Första halvåret hade jag dessutom barnbidrag, oslagbart eller? Jag fyllde 16 år först i december-74!
Ingen överdrift, jag var verkligen okunnig i mitt första yrke. Min pappa var ett otroligt viktigt stöd första tiden. Ex på frågor jag ställde: Vad är en pall? En RHS??Ämnesrör???Plattjärn???? Frågorna var många i början av karriären. Med åren, flyttade jag runt på olika maskingrupper och yrken, internt på Renholmen. Hoppade på det mesta som erbjöds och lärde mig med åren lite grann om det mesta.
Bildar familj och skiljs
Midsommar 1978 träffade jag min första fru, Katarina. Vi flyttade ihop 1980, bodde först i lägenhet på Kvarngränd 18.
1983 köpte vi huset på Patrongatan 8.
1987 föddes Alexander och 1991 föddes Felix.
Våren 2012 gick jag och Katarina skilda vägar. Pojkarna hade sedan tidigare flyttat hemifrån, skaffat jobb och även bildat familj.
Alexander och Helena, med sina pojkar Fred och Ebbe.
Felix och Malin med sin grabb Melker och dottern Signe.
Känns skönt att båda mina pojkar fått ett bra jobb och även en bra tillvaro med fru, villa och barn.
Min idrottskarriär
Jag var ungdomsledare till båda pojkarna i några år i både fotboll och hockey. Idrottsmässigt har jag spelat fotboll i, dels IFK Ålund, men även ett år i Norrlångträsk IK. Under 80-talet var jag lagledare i både A och B-laget i IFK Ålund. 1987-89 var jag ledare/tränare i KAIF;s damlag. 1987 – 94 deltog jag i Skelleftå triathlon, olympisk distans. 1991 var jag den enda deltagaren som deltagit i samtliga tävlingar i Skelleftå triathlon. Var även med SM i triathlon 1993. Resultatmässigt kan jag erkänna att jag placerade mig i dom bakersta leden i resultatlistan. Det var mer en kul grej för mig. Fast 1993 var jag i alla fall 56:e bästa triathlonare i Sverige. Det är ju ingen som vet att det inte fanns någon 57:a. Jag var i alla fall 56:a i Sverige 1993!
Vidareutbildning
Julhelgen 1986 fick min mamma en hjärnblödning och dog på nyårsafton. Det blev en chock och en tid för eftertanke. Livet kan ju snabbt förändras. Det var det som gjorde att jag sökte och kom in på Yrkesteknisk Högskola 1987. Det var den pusselbit som saknades, jag hade den praktiska erfarenheten. Nu lades även teorin in i min verktygslåda. Tilläggas kan att min pappa dog 1989, jag tror inte att han någonsin kom över mammas bortgång.
2000-talet och nutid
2003 togs Renholmens verkstad över av FeRex och jag följde med i köpet. Där har jag fortsatt att jobba fram till idag. Fortsätter jag att jobba fram till 65 år, då har jag jobbat i samma hus i 50 år (Guldklockan fick jag för 24 år sedan!). På FeRex jobbade jag som kundansvarig och kommunikatör. Man kan lugnt säga att jag har gått den långa vägen.
Hösten 2020 började jag på ett annat företag, men fortfarande i samma hus. FeRex PlåtTeknik AB bildas och där blir jag verksamhetschef. Tyvärr går hela koncernen i konkurs 2021-07-12. Stilmek köper upp oss och fortsätter som FeRex Produktion AB. Där återgick jag i rollen som Kundansvarig.
Men förändringens tid blev till slut för mycket för mig. Därför valde jag att ta bakvägen ut 30/9 2022 och gå i pension. Jag hade fått nog av att se mina forna klasskamrater som pensionärer. Värst av allt, dom verkade må så himla bra. Här nertill finns en film jag gjorde dagen till ära.
Hösten 2012 träffade jag Luba, det går att läsa om på annan sida (Om oss).
Med åren har intresset för film och foto ökat. Jag tycker om att efterarbeta foton i Lightrrom och Photoshop. Allra roligast är att förvandla och förvanska foton, det har många i min närhet fått erfara.
Intresset för sport har också alltid funnits. Premiere Leage följer jag gärna med stort intresse. Några fotbollsresor till England har det också blivit. Fast nu är det ett bra tag sedan sist.
