Ekaterinburg 2014
Vi reste även den här gången vidare till Ekaterinburg via mellanlandning i Sheremetyevo, Moskva. Samma scenario som året innan. Lång väntan, flyttande mellan gater.
På Koltsova flygplats mötte oss Lisa, Lubas yngre dotter, och hennes son Dimka. Dom hade jag inte träffat förut.
I lägenheten väntade även Lisas dotter, Nastja. För att inte glömma även Anja och Sergej. Det skulle bli lite ”compact living”. Luba var jätteglad att få träffa sin barnbarn som hon inte träffat på några år. Mamman och döttrarna satt långt in på natten och pratade, medan jag delade säng med Sergej den natten.
Dagarna som kom gjorde vi flera utflykter där barnen fick åka karusell mm.
Även den här gången blev det en tur till Sergejs datja i Uralbergen. Fast den här gången var det ingen släktträff. Sergej var redan där och vi åkte in med buss. Världens åskväder mötte oss och vi var minst sagt genomblöta när vi kom fram. Senare på kvällen gav sig Luba an att rensa trädgårdslandet. Dimka ville också hjälpa till.
Dagen därpå blev det utflykt till en badplats tillsammans med en äldre Dimka och hans höggravida fru. Barnen lekte glatt i sommarvädret och till middag blev det grillad korv med tillbehör. När dagarna i datjan var över så åkte jag, Luba och Nastja med tåg tillbaka. Alla skulle inte rymmas i Sergejs bil.
Sergej tog oss med till en internationell teknikmässa, Innoprom. Vi hade även varit där året före. Där finns det många utställare. Mässan är återkommande varje år. Rysslands premiärminister, Medvedev, invigde mässan. Inför det celebra besöket skurades faktiskt gatorna i Ekaterinburg.
Återstående dagar tillbringade jag och Luba bl.a på ett ”sten-museum”. Uralbergen är känt för malakit i olika färger. Vi besökte en marknad i centrala Ekaterinburg där stenskrin och andra kreationer fanns i olika färger och skepnader. Priserna låg långt under priserna i St. Petersburg. Lite synd att stengods är tungt att bära hem i resväskan.
Sista kvällen blev det avskedsfest. Festen pågick långt in på natten. Lite tungt att stiga upp 04.00 och åka till Koltsova.
Min äldsta son, Alexander, skulle ha bröllopsfest när vi kom hem. Jag hade tagit med foton på brudparet och lämnat in på ett köpcentrum där man photoshoppade och ramade in till en tavla. Det skulle brudparet få på festen. Tänk, den tavlan släpade vi med i några hundra mil. Fast enligt mig resultatet blev riktigt bra!
