Inför den avslutande färden tog vi sovmorgon. 05.00 var klockan när vi steg upp.Helge och Anna-Lena hade redan stigit upp och gjort frukost., trots våra protester. Nog skulle vi kunnat ordna frukosten själva. Helge lotsade ut oss till E4:an och tog farväl. Magen kändes inget vidare. Vinets Vänner var kanske en bakomliggande orsak.
Det blev god fart mot Piteå, Vinden var ganska snäll med oss och vägen var bra. Solen fortsatte att grilla oss. En halvmil före Öjebyn hände det. Kärrans vänstra hjul, naturligtvis, hade tuggat upp och kraxat ut ventilgummit. Rogers medhavda passade inte. Vi beslutade oss att offra den nyrenoverade fälgen. Skumpande och wobblande fortsatte färden.
I öjebyn fanns en OK-mack. Jag föreslog att vi skulle gå in och kolla om dom hade cykelrepsatser. Det brukar finnas på välsorterade mackar. Roger svarade ”Nog ska den vara djävla välsorterad i så fall”. Han är även duktig att slänga yxor, ”Byskeskräcken”. Det visade sig att dom hade ventiler och slangen hade mirakulöst klarat sig trots brist av luft. När vi sedan fortsatte färden hörde jag plötsligt ett glatt visslande bakom mig. Yxan hade plockats upp igen! På Hortlax cafe tog vi ett snabbfika för att orka med Hemmingsmarkbacken. Brännlandsvägen var en mardröm. Kärran höll på att ge upp av utmattning, men hemlängtan höll oss vid gott mod.
Kärran höll ända i mål. Väl hemma igen, kändes det underbart. Men vi hade i alla fall haft en trevlig och annorlunda semester.